Strandpadda

Strandpadda

Epidalea calamita, Laurenti, 1768

Systematik.

Klass: Amphibia
Ordning: Anura
Underordning: Neobatrachia
Familj: Bufonidae
Släkte: Epidalea
Art: calamita

Etymologi.
Har sedan en tid ansetts tillhöra släktet Epidalea (COPE 1864) och detta är accepterat av bl.a. Dyntaxa.

Det finns olika förklaringar till vad ”calamita” betyder, t.ex. ”vass” (som i sjövass). Denna padda kallades tidigare för stinkpadda.

Spelläte.
Lyssna på strandpaddans läte här:

Utbredning.
Denna padda har haft ett betydligt större utbredningsområde på öar längs västkusten men lever idag mer på fastlandet fläckvis i Skåne, Halland och Blekinge. Den tolererar salta miljöer och dess larver tål en salthalt på en procent. I en del lokaler har den flera gånger försvunnit för att sedan återkomma, för att sedan återigen försvinna.

Utseende.
En ganska liten art ca 4,5-8 cm lång med gråbrun till grönaktig rygg med mörkare, tämligen odistinkt formade fläckar. Har oftast en gulaktig linje längs ryggen. Korta bakben, med litet eller ingen simhud på fötterna. Strandpaddans läte är det högsta av Sveriges paddor och kan påminna lite om lövgrodans. Den rör sig mer likt en springande mus än som en typisk padda.

Livsmiljö och fortplantning.
Strandpaddan gillar sandiga områden där den på vintern kan gräva ner sig djupt och gå i dvala. I Bohuslän lever den på kala klipphällar, den har dessutom en lite brunare färgteckning. Leken börjar vanligen i de första dagarna i maj och fortsätter till juli.

Status: SÅRBAR

I följd av igenväxta grustag och strandängar, och dikning försvårar livet för våra strandpaddor. I Bohuslän kan även friluftslivet vara orsak till minskningen av strandpadda. Den klassas idag som sårbar.