Hasselsnok

Hasselsnok

Coronella austriaca, Laurenti 1768


Systematik.
Klass
: Reptilia
Ordning: Squamata
Underordning: Serpentes
Familj: Colubridae
Släkte: Coronella
Art: austriaca

Etymologi.
”Coronella” betyder ”krona” och ”austriaca” betyder ”från Österrike” vilket antagligen beror på att arten beskrevs år 1768 av österrikaren Josephus Nicolaus Laurenti. Den kallas ibland för slätsnok men det vanligare populärnamnet är hasselsnok.

Utbredning.
Denna orm finns i södra England, Frankrike och norra Iberiska halvön i väster till Ryssland i öster och från södra Skandinavien till s. Italien och söderut till Grekland. Utanför Europa hittar man den i norra Iran och västra delen av Turkiet. I Sverige är den spridd från Uppland ner genom östkusten, på Öland och Gotland, och på västkusten runt Oslofjorden. I inlandet lokala populationer runt Vänern och Vättern samt i Mälardalen.

De svenska populationerna är reliktpopulationer och är isolerade från de sydligare populationerna på kontinenten.

Utseende.
Denna orm blir som längst runt 80cm men är oftast mindre. Hasselsnoken har ett litet huvud med markanta fjäll, och har ofta en ljusbrun ibland svartgrå grundfärg med två längsgående rader med mörka fläckar på ryggen. Ett mörkare band löper över ögat fram till nostippen på sidan av huvudet.

Livsmiljö och fortplantning.
Hasselsnoken förekommer i flera typer av miljöer, exempelvis i sandig miljö vid lövskog, ljung- och hagmarker och i och ofta i miljö med mycket sten så som klippbranter eller gamla raserade stenmurar. Denna orm äter främst andra reptiler som kopparödla och skogsödla men även andra hasselsnokar.  De lever ett undangömt liv till exempel under stenblock och ses sällan sola.

Parningen sker på våren strax efter dvalan, vanligen i mitten av april. Ungarna föds levande från början av augusti till slutet av september.  Runt denna tid uppsöker de en lämplig övervintringsplats. I de nordliga delarna av utbredningsområdet förökar sig hasselsnoken vartannat år.

Status: SÅRBAR
Denna art är svår att inventera i naturen så det är svårt att avgöra om populationerna går ner eller ej – dock misstänker man att det är så. Hoten mot hasselsnoken är främst att dess miljöer förstörs genom antingen exploatering eller igenväxning. Gles förekomst tillsammans med lågt individantal gör arten sårbar.