Ätlig groda

Ätlig groda

Pelophylax esculentus, Linné 1758Ätlig-groda

Systematik.

Klass: Amphibia

Ordning: Anura

Underordning: Neobatrachia

Familj: Ranidae

Släkte: Pelophylax

Art: esculentus

Spelläte.

Lyssna på den ätliga grodans läte här:


Utbredning.

Den är framgångsrik i sydvästra Skåne och ökade hade sin utbredning på 60-70 talet 5-10 km österut. Den har även påträffats i östra Småland och Östergötland samt fanns/finns troligen utplanterade ätliga grodor i Åkeshov (Judarsjön), på ön Kungshatt i Mälaren och i Fyrisån vid Uppsala.

En avvikande population fanns även vid Österlen. Dessa såg mest ut som sjögrodan (R. ridibunda) och är till största sannolikhet utdöda nu. I övrigt finns den i Danmark och fortsätter nedåt Europa enda ner till Sicilien och södra Grekland.

Utseende.

Storlek upp till 12cm, och den grönaste av gröngrodorna. Dess läte påminner lite om knarrande ankor.

Det finns olika uppfattningar om vad esculenta egentligen är, vissa forskare tror att de tre gröngrodorna, R. esculenta, R. lessonae och R. ridibunda är separata arter. En annan teori att ridibunda och esculenta utgör geografiska varianter av samma art, den ätliga grodan. En tredje teori att esculenta och lessonae är underarter av ätlig groda medan ridibunda är en egen art. En fjärde teori att ridibunda och lessonae är extrema morfologiska varianter av ätlig groda.

Parningsförsök mellan korsningen av lessonae x ridibunda med esculenta ger fertil avkomma. Parning mellan ätliga grodor eller någon av föräldradjuren ger endast ätliga grodor som avkomma (baserad på korsningsförsök 1968 och 1970). Den nuvarande uppfattningen bland forskare tycks vara att ätlig groda är en hybrid mellan sjö- och gölgroda.

På 70-talet räknades alla svenska gröngrodor till en och samma art (Rana esculenta). En tredje gröngrodeart, sjögrodan (Rana ridibunda), har vid några tillfällen planterats in Sverige och räknas därför ej som någon svensk art.

Livsmiljö och fortplantning.

Lekperioden som sker i maj-juni och håller i sig i cirka tre veckor. Under fortplantningsperioden får grodorna en mer intensiv grön färg. En hona kan lägga 1.500 ägg.

Det är en soldyrkare och gillar varma lekdammar. Den håller sig hela sommaren i eller intill vatten, ofta på något näckrosblad.

Födan består av insekter men kanske mest vattenlevande smådjur som småfisk, snäckor, salamandrar, grodyngel. Det finns till och med uppgifter om att man sett ätliga grodor slukat gnagare (se galleriet) och snokungar.

Status: HÄNSYNSKRÄVANDE