Huggorm

Huggorm

Vipera berus, Linné 1758

Systematik.

Klass: Reptilia
Ordning: Squamata
Underordning: Serpentes
Familj: Viperidae
Släkte: Vipera
Art: berus

Etymologi.
Vipera” betyder just huggorm och ”berus” nordlig. Arten beskrevs år 1758 av Carl von Linné. I folkmun kallas den kort och gott för huggorm. Ungarna kallas på vissa håll i landet for äspingar.

Utbredning.
Arten finns i stora delar av Europa, från norr om polcirkeln till norra Frankrike, Italien, Albanien, Grekland och västliga Turkiet samt österut över Ryssland ända till ön Sachalin, samt nordvästra Nordkorea och i angränsande Kina vilket gör huggormens utbredningsområde till det största i världen för reptiler. Det finns tre underarter; berus, bosniensis och sachalinensis.

Huggormen är också den reptil som har störst utbredning i Sverige då den finns från söder till norr och saknas endast i den nordvästliga fjällkedjan. De nordliga huggormarna tycks bli något större än de sydliga med längd upp till 90cm för honor.

Utseende.
Storlek upp till 90cm i extremfall men vanligtvis runt 65-70cm, hannarna är något mindre än honorna. Färgen på hannar har en grå eller silvergrå grundfärg med ett ljusare karaktaristiskt sicksack band på ryggen medan honorna oftast är bruna i grundfärgen. Huggormen kan också vara svart vilket på sina håll är relativt vanligt. Ibland kan man skymta sicksackbandet på ryggen på de svarta individerna medan vissa saknar det helt. Röda, mörkt blå, grön och även himmelsblå individer har påträffats.

Livsmiljö och fortplantning.
Man träffar oftast på denna art på våren då de kommer ut i vårsolen efter en lång vintervila, till exempel i närheten av en sluttning som ligger i sydläge. Hannarna kommer ut först och kort efter ömsar de sitt gamla skinn och en tid efter kommer honorna ut. De parar sig i mitten av april och en bit in i maj och ungarna föds på sensommaren. Om man har tur kan man få se hannar som strider om en hona genom att resa sig upp och försöka tvinga ner den andre till marken . De biter ej varandra under dessa brottningsmatcher och de kan vara i flera minuter.

Antalet ungar varierar från 1-25 stycken, och de är c:a 10-12cm långa. Huggormen är ovovivipar, det vill säga den lägger inte ägg utan ungarna föds levande omgivna av ett membran från vilket de tar sig ut direkt efter födseln. Efter första ömsningen, vilket sker under det första dygnet, kan ungarna börja jaga och äter då främst små ödlor samt grodor.

Mot slutet av våren efter att parningen är över söker sig huggormen från övervintringsplatsen till födomarker som kan vara ängsmark eller åker, där de jagar sork och möss. Andra foderdjur är grodor och ödlor. En hona kan föda en eller två gånger under hennes relativt korta livstid, c:a 6-10 år.

Fiender.
Huggormens fiende nummer 1 är säkerligen människan och andra är t.ex. rovfåglar och mindre rovdjur som grävling.

Giftet.
Giftet är relativt verksamt, droppe för droppe, men på grund av god sjukvård och den låga mängd gift som avges vid ett bett är det numera sällan livshotande men givetvis bör man uppsöka ett sjukhus om man har oturen att bli biten. En del bitna får en så kallad anafylaxisk reaktion, en allvarlig allergisk reaktion som kan vara mycket farlig. Omkring 200 personer blir bitna av huggorm i Sverige per år men endast enstaka dödsfall inträffar var årtionde – vilket faktiskt är det högsta antalet av fatala ormbett i Europa. Möjligen har det sin förklaring att fler människor rör sig i ormrika trakter än vad de gör i södra Europa. Sista bettet med fatal utgång inträffade 1994.

Det sägs ibland att ungarna, som ibland kallas äspingar, är giftigare än de vuxna djuren. Vad jag vet till ligger det ingen sanning i detta och dessutom har ungarna en mycket begränsad giftmängd.

Det finns dock ormarter med skillnader i giftets komposition mellan unga och adulta (t.ex. Crotalus concolor).

För information om man har huggormar på sin tomt: http://www.sthlm-herp.net/resurser/orm-pa-tomten/

Status: STABIL
För närvarande är arten stabil i landet, dock så kan vissa lokala populationer ligga i riskzonen och försvinna när dess miljö drastiskt förändras.