Ormar

I Sverige finns tre ormarter och bland dessa är tre släkten representerande.
Huggorm, Vipera berus, är den enda som är giftig och den har dessutom det största geografiska utbredningsområdet.

Vanlig snok, Natrix natrix, förekommer även den på många platser, men är inte lika vitt spridd som huggormen. Den gotländska varianten avviker utseendemässigt från de snokar man finner på fastlandet. Den har därför beskrivits som en egen underart; Natrix natrix gotlandica.

Hasselsnok, Coronella austriaca, är den minst vanliga av Sveriges ormar och återfinns på ett antal lokaler i de södra delarna av landet.

Hur ser man skillnad på de tre ormarterna?


Hasselsnoken
har blanka släta fjäll och vanligtvis brun färg, saknar sicksack mönster på ryggen och ögats pupill är rund. Huvudet är täckt av stora plåtar samt har ett mörkt horisontellt band på sidan av huvudet över ögat.

 

 

 

Snoken har rund pupill, och vanligtvis gula eller vita fläckar i nacken. Saknar sicksack mönster på ryggen. Huvudet är täckt av stora plåtar.

 

 

 

 

Huggormen har vertikal pupill och vinröd färg på ögat, vanligtvis ett sicksack mönster på ryggen. Huvudet är täckt av små plåtar.