Åkergroda
Rana arvalis, Nilsson 1842
Klass: Amphibia
Ordning: Anura
Underordning: Neobatrachia
Familj: Ranidae
Släkte: Rana
Art: arvalis
Etymologi.
”Rana” betyder ”groda” och ”arvalis” som betyder ”odlad mark” på latin. Åkergrodan beskrevs 1882 av den svenska zoologen Sven Nilsson.
Spelläte.
Lyssna på åkergrodans läte här:
Utbredning.
Lever mestadels i skogar och mossar. Den finns i hela Sverige, utom i allra nordligaste delen. Åkergrodan saknas också på västra sidan från norra Dalarna och uppåt men är mest vanlig i södra och mellersta Sverige.
Utseende.
Tillhör gruppen brungrodor och är ganska stabilt byggd med kilformad kroppsform. Längden varierar mellan 3,5 till 7,5 cm. Färgen är olika nyanser av brunt och teckningen kan variera en hel del. Lätet är ganska olikt den vanliga grodans, och påminner lite om avlägset skällande hundar. Åkergrodan är lik vanlig groda men med spetsigare nos. Arvalis har en hård knöl (tuberkel) på bakfoten och något längre bakben än vanlig groda. Hannarna blir ofta blå under leken.
Livsmiljö och fortplantning.
Åkergrodan blir könsmogen vid 3-4 års ålder Grodan leker i mars-juni i stillastående ej för sura vatten. Rommen ca 1000-2000 ägg sjunker till botten och kläcks efter ca tre veckor och metamorfos sker efter tre månader. Under leken, som inträffar något senare än den vanliga, är hannarna blå eller delvis blå. Ibland förekommer båda arterna i samma lekdammar.
Den övervintrar från september/oktober till april i de mer norra delarna av landet och oktober till februari i de södra delarna av utbredningsområdet vilket sker nergrävd i jord eller vatten.
Status: STABIL
Åkergrodan är den mest försurningståliga av våra svenska amfibier och har därför inte minskat så mycket i antal. Därför klassas den inte som hotad.
Bilder i Galleri