Lökgroda

Pelobates fuscus, Laurenti 1768

Systematik.

Klass: Amphibia
Ordning: Anura
Underordning: Mesobatrachia
Familj: Pelobatidae
Släkte: Pelobates
Art: fuscus

Etymologi.

”Pelobates” betyder på grekiska är sammansatt av två ord; det första betyder ”lera” och det andra ”gång. ”Fuscus” är latin och betyder ”brun”. Den beskrevs 1768 av österrikaren Josephus Nicolaus Laurenti.

Spelläte.

Lyssna på lökgrodans läte här:

Utbredning.

Lökgrodans utbredning i Sverige har kraftigt reducerats och sträcker sig sporadiskt från Landskrona i nordväst, Kåseberga i sydost till Oxie i sydväst.

Utseende.

Lökgrodan liknar en padda och även rommen är långa strängar som paddornas rom. Storleken mellan 4-7cm. Bakre tårna har simhud och vid baktåns rot finns en knöl. Kroppen är täckt med vårtor och hela grodan ser mer ut som en padda än groda. Färg varierar mellan grå till grönbrun och marmorerad med vitgul eller gråspräcklig undersida. Lökgrodorna kallas också för skovelfotsgrodor, då de har ett grävverktyg på bakfötterna med vilka de gärna gräver ner sig i jorden med. Namnet kommer av lukten grodan avsöndrar som påminner om lök.

Livsmiljö och fortplantning.

På dagen ligger grodan nedgrävd i den sandiga jorden och kommer sen upp på natten. Lökgrodan kan gräva ned sig i jorden väldigt snabbt och detta sker baklänges med bakbenen. Leken sker oftast i april.
Lökgrodan spelar precis som långbensgrodan under vattnet och lätet är ett kontinuerligt knorrande. Larverna är väldigt stora och kan nå en storlek av 12 cm. De kan spela direkt de har metamorfoserat och blivit grodor.

Status: AKUT HOTAD

Tillsammans med den grönfläckiga paddan är lökgrodan det groddjur i Sverige som försvunnit mest. På 30 år har lökgrodan minskat med 99% och är idag Sveriges mest hotade groddjur. 1996 fanns endast 400-850 individer kvar i Sverige, därför klassas lökgrodan som akut hotad.
Mellan 1993 – 1996 sattes Projekt Lökgroda igång för att inventera, ta reda på orsakerna till dess kraftiga tillbakagång och vilka möjligheter det fanns att rädda den. Projektet som hade Boris Berglund som projektledare, finansierades främst av Naturvårdsverket.